Hej! Jag, Jasmin, har fatt aran att paborja denna blogg som kommer att uppdateras forhoppningsvis dagligen om vara dagar som volontarer i Lavender Hill. Man kan saga att det har ar dag 1 for min del da jag anlande imorse.
Onsdag natt var jag pavag till Arlanda Airport. Redan i Stockholm fick jag problem da jag inte kunde ta ut pengar fran mitt bankomatkort. Jag hade alltsa ingen mojlighet att betala for Expresstaget till Arlanda. I panik sa forsokte jag komma pa en plan. Om man ar sjutton, som jag tur nog rakar vara i tre manader till, sa far man aka gratis i sallskap med en vuxen. Cirka fyra manniskor skulle aka sa jag satte igang att fraga. En pratsam man i sina basta ar gick med pa det och sa tillochmed att han var min far till konduktoren. Han visade sig vara en matematik entuiast och efter timmar med prat om olika teorier i matte (pa universitetniva och forskarniva) sa fragade han om jag var matematik allergiker. Hursomhelst var det bara en anekdot.
Anekdot nummer tva skulle kunna fa vara att en viss Alexander Rybak kom spatserande pa den tomma flygplatsen och jag stirrade sa mycket att han halsade pa mig. Antagligen for att bryta den pinsamma stamningen.
Nummer tre var val att efter min mellanlandning i Amsterdam sa hamnade jag med tva kanadensare och aven om de var kanadensare sa bekraftade det lite smaroliga amerikanska fordomar typ som att dom alltid tilltalar en vid namn och riktigt langsamt.. Sa i tio timmar satt jag dar och fick lyssna pa "jaaaaaaasssmmin what dooo you thiiink aboout volleybooll.." eller "jaaaasmin do you know of mats lundin". Det var mysigt.
I Johannesburg sa kom mitt bagage pa rullbandet trots att det stod slutdestination Kapstaden pa dem. Men det gjorde ingenting for nar jag pratade med flygpersonalen cirka klockan 22.00 sa sa dem att det inte var sakert for mig att stanna pa flygplatsen tills mitt morgonflyg som var check in 04.30. Flygpersonalen kom fram med en annan tjej i min alder och sa att vi kunde hjalpa varann for bada var i samma situation. Hon visade sig vara 22ar och komma fran England.
Vi delade ett bed and breakfast for natten som kostade 240 rand vilket var billigt for att jamfora med hotellen i narheten.
Vi vilade pa rummet for ingen av oss kunde sova. Det var helt sinnessjukt kallt och vi lag med varma klader plus filtar. Jag akte tidigast darifran och onskade henne lycka till: hon skulle namligen campa runt i Kapstaden med en grupp av manniskor hon aldrig traffat forr.
Sista flygningen gick snabbt och allting gick valdigt smidigt eftersom jag flog inrikes. Nar jag kom ut till vaskrullbanden hade mina vaskor redan kommit och jag fick springa fram och hamta den. Sen gick jag ut till arrivals. Dar fanns en synlig skylt med mitt namn och jag fick for forsta gangen traffa Michelle.
Michelle visade sig vara varldens trevligaste med ett jatteharligt skratt. En lustig grej som skedde i bilen var att jag fragade om det var mycket hundar i lavender hill da jag ar livradd for hundar. Hon trodde da att jag var fortjust i hundar och svarade positivt att visst they are all over. Gulp.
Vi kom fram till huset som har en jattestor mur mot utsidan, precis som alla andra husen pa gatan, och en garagegrind. Men ingen vanlig dorr. Vi gick in genom garagegrinden for att sen komma fram till nasta grind for att kunna entra framsidan av tradgarden. Nar hon oppnat denna, lite mindre, grind sa var det nagra trappsteg upp till den riktiga dorren, aven den med en last grind framfor.
Alla forsiktigheter har kring sakerheten gor mig osaker maste jag erkanna. Men det har ar ju bara min forsta dag har sa jag kommer antagligen att kanna mig tryggare.
Elida och Sonia vaknade ungefar nar jag kom och gjorde lite grot. Vi bestamde oss for att ga till the mall vilket vi gjorde och Sonia inforskaffade tva fleesar. Vagen tillbaka blev knepig, Elidas lokalsinne var roligt, Sonias var logiskt och mitt var icke existerade da jag inte tankt pa hur vi gatt. Tillslut kom vi iallafall tillbaka efter att jag inhandlat ett afrikanskt simkort.
Hemma hos Gerry och Michelle at vi mackor pa altanen med solen pa besok.
Ett mote agde sen rum, jag ar ju lite tidig har pa workcampet men Elida och Sonia ar jattesnalla och jag fick vara med och traffa Carol. Hon var riktigt charmig och hade en stor och fin personlighet. Jag fick reda pa att det var hon som startat Mothers Unite och hade Soppkok fran sitt eget hem. Det hela har eskalerat fran cirka 50barn till 200barn. Sa behovet ar stort har. Jag onskar att jag kunde minnas alla fina ord Carol sa om manniskors rattigheter och sina personliga tankar men allt jag kan saga ar att hon har fantastiska varderingar.
Elida och Sonia tog en sovpaus for ett tag sen och jag gjorde ris med tonfisksallad till oss och Michelle och Gerry. Vi at och skrattade.
Nu sitter jag och skriver det har medan Elida och Sonia har mote tillsammans med Gerry, Michelle och Shaun som har erfarenhet inom bygge vilket verkligen ar behovligt da vi ska ha som huvudprojekt att bygga och fa klart en lekplats.
Jag hor att ett schema borjar arta sig, och vad jag vet nu ar att sakerhetsinstruktioner ska presenteras efter frukost pa Mandag och att pa Tisdag ska vi halsa och leka med alla barnen. Det ska bli spannande. Pa mandag kommer vi ocksa flytta till varsin familj i Lavender Hill och Michelle och Gerrys hem kommer fungera som en sakerhetsplats ifall nagon skulle bli sjuk eller behover lamna vardesaker.
Men just nu ser jag fram emot morgondagen da dom ska ha en fish bray (stavning?) och da ska vi grilla fisk, kyckling plus vegetariska alternativ. Sa vi hoppas pa fint vader. Som det var idag.
Jag tror det var allt for mig.
Hoppas ni far en liten uppfattning om hur allt ligger till!
Fatima
